– Intresset för åtgärder som kan bättra på havsmiljön är stort, säger Lena Viktorsson, forskare på den vetenskapliga tankesmedjan Baltic vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Tillsammans med Miljödepartementet och Havs- och vattenmyndigheten (HaV) stod hon och Baltic Eye som värd för det populära seminariet.

– Det finns flera lokala initiativ för att till exempel minska problemen med grumligt vatten i grunda vikar, men också förslag från forskare om storskaliga lösningar med syresättning av hela Östersjön.

9 pilotprojekt utvärderades

Under dagens presenterades nio pilotprojekt runt Östersjön. Det handlade om allt från att odla musslor för djurfoderindustrin och att återvinna tång som gödsel och biogas, till att ”injicera” aluminium i havsbotten för att öka sedimentets förmåga att binda fosfor.

Det kanske mest omdiskuterade projektet presenterades av professor Anders Stigebrandt vid Göteborgs universitet. I bohuslänska Byfjorden har han och hans forskargrupp pumpat ner syrerikt vatten till de syrefria så kallade döda bottnarna för att väcka dem till liv igen.

Stigebrandts vision är att placera ut ett hundratal pumpstationer runt om i Östersjön. Enligt honom skulle en sådan storskalig åtgärd kunna syresätta hela Egentliga Östersjön.

– Att restaurera Östersjön till nivåer som vi hade på 1940-talet skulle ta ungefär tio år. Därefter kan havet syresätta sig själv igen och vi kan ta bort pumparna, sade han.

Går det att syresätta havsbottnen på konstgjord väg?

Under de många diskussionerna på seminariet påpekade dock flera deltagare att det marina ekosystemet är känsligt och att det på många områden fortfarande saknas kunskap om hur djur och växter reagerar på den typen av kraftig mänsklig manipulation.

– Det finns också en risk att det skapas en psykologisk effekt hos allmänhet och beslutsfattare av att det räcker med åtgärder till havs, och så glömmer man bort det viktiga arbete som måste fortsätta på land, sade Maria Laamanen, rådgivare på finska miljödepartementet.

Hon betonade vikten av att åtgärderna för att minska näringsutsläppen från framför allt jordbruket, inom ramarna för Helsingforskommissionen (Helcom) och Baltic Sea Action Plan (BSAP), måste fortsätta med full kraft.

En annan viktig aspekt av de havsbaserade åtgärderna är i vilken skala de utförs.

Enligt Lena Viktorsson ökar riskerna och osäkerheten för ekosystemet när åtgärderna går från liten skala vid kusten till större skala ute på öppet hav.

– Vi vet ännu lite om de långsiktiga effekterna. Försvinner verkligen fosforn om vi syresätter i tio år? Vad händer om nya djurarter koloniserar sedimenten? Och hur går det för torskens ägg om vi blandar havsvattnet? Det är viktigt att konfirmera resultaten vetenskapligt och göra en komplett bedömning av den långsiktiga miljöpåverkan.

Havsbaserade åtgärder ett komplement till åtgärderna på land

Vid den avslutande paneldiskussionen och frågestunden var deltagarna överens om att vissa havsbaserade åtgärder i framtiden säkert kan bli viktiga komplement till dagens landbaserade åtgärder och mål för att påskynda Östersjöns återhämtning.

– Det får inte bli en fråga om antingen eller; antingen åtgärder på land eller till havs. Det måste vara både och, sade Maria Laamanen.

Text: Henrik Hamrén

Läs mer om Östersjöcentrum