Isberg i Antarktis. Foto Malin Stenberg
Isberg i Antarktis. Foto Malin Stenberg

 

Uppbrottet skedde genom att isen som mynnade ut i havet blev instabil, en situation som kan uppstå igen idag om isen fortsätter att dra sig tillbaka i området, bland annat på grund av varmare havsvatten som når fram till isfronten. De nya rönen är resultatet av ett samarbete mellan Stockholms universitet, Cambridge University och British Antarctic Survey och publiceras idag i en artikel i tidskriften Nature.

Tusentals märken och spår i havsbotten utanför västra Antarktis som orsakades av isberg som bröts loss från packisen för drygt 10 000 år sedan har kartlagts av den svenska isbrytaren Oden och en blandad besättning med forskare från Sverige och Storbritannien. Resultaten publiceras idag i den vetenskapliga tidskriften Nature och sprider nytt ljus över hur snabbt packisen en gång försvann från området runt Pine Island Bay i västra Antarktis.

Pine Island-glaciären är 250 km lång och två km tjock, och redan idag den snabbast smältande glaciären i Antarktis. Genom att kartlägga och analysera 10 831 skrapspår i havsbotten utanför den och grannen Thwaites glaciär har forskarna kunnat konstatera att de båda hålls på plats av de istungor som sticker ut i vattnet där glaciärerna möter havet. När istungorna bryts upp minskar glaciärernas stabilitet och de kan snabbt kalva av isberg och retirera ända upp på land. Denna process, som kallas MICI (Marine Ice Cliff Instability) inträffade förra gången mellan 11 000 och 12 000 år sedan under klimatförhållanden som liknar de som gäller idag.

- Vi har visat att MICI inte bara är ett historiskt fenomen utan sannolikt kommer hända igen. Det skulle i sådana fall innebära att Antarktis isar på ett flertal ställen kan minska snabbare än vi tidigare räknat med, säger Marin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet och en av författarna av studien.

Artikeln Evidence of marine ice-cliff instability in Pine Island Bay from iceberg-keel plough marks av Matthew G. Wise, Julian A. Dowdeswell, Martin Jakobsson och Robert D. Larter (sammanfattning och fulltext) finns att läsa här: https://www.nature.com/nature/journal/v550/n7677/full/nature24458.html

För ytterligare information, kontakta

Professor Martin Jakobsson på 073-619 14 09 alternativt martin.jakobsson@geo.su.se