Under det senaste decenniet har användningen av fjärranalys av Östersjön ökat. Till exempel har ett användarvänligt system för klassificering av ekologisk status från rymddata utvecklats av Brockman Geomatics AB i Sverige, i samarbete med forskare vid Stockholms universitet som kvalitetssäkrat och validerat de kust-processorer som systemet använder.
Satellitdata - pålitliga enligt forskningen
Forskning från det strategiska forskningsprogrammet Baltic Ecosystem Adaptive Management (BEAM) tyder på att man genom fjärranalys kan "provta" hela Östersjöns ytvatten på några sekunder med överlägsen tidsmässig och geografisk upplösning jämfört med mätdata från fartyg (Harvey et al., 2013).
- Vår forskning visar genom jämförelser med fältmätningar att data från satelliterna är tillräckligt tillförlitliga, säger projektledaren Susanne Kratzer vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik på Stockholms universitet. Metoderna är också mindre känsliga för mänskliga felkällor.
Indikatorer för vattenkvalitet
Fjärranalysdata kan användas som indikatorer på vattenkvalitet, det vill säga ge oss mått på övergödning, avrinning från land och växtplanktonblomningar.
Mätbara data:
- Färgat löst organiskt material (CDOM), såsom humusämnen
- Suspenderat materiel (TSM), sand, lera oljespill
- Klorofyll – a, alger och andra växtpartiklar
Särskilda metoder för att mäta Östersjöns vatten
För att anpassa satelliternas optiska sensorer till det relativt mörka humusrika Östersjövattnet har nya processorer och algoritmer utvecklats. Det är nu möjligt att härleda klorofyll, suspenderat material, humus, siktdjup och z90 (djupet där 10% av ljuset från havsytan återstår) från havet på ett pålitligt sätt.
- Dessa parametrar kan användas oceanografiska modeller som använder ljus som en parameter. Vanligtvis är parametriseringen av ljus ganska förenklad i modellerna, men detta skulle kunna förbättras med hjälp av fjärranalysdata, förklarar Susanne Kratzer.
Eftersom geografiska områden har olika optiska egenskaper behövs mer forskning om hur egenskaperna hos CDOM varierar i Östersjöns olika bassänger. Nya studier visar till exempel att förhållandet mellan siktdjup och CDOM är olika i Ålands hav och Bottniska viken, och att mängden CDOM minskar från kust till utsjö.
Mer information
- Susanne Kratzer, Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet
- Läs publikationen, The use of ocean color remote sensing in integrated coastal zone management—A case study from Himmerfjärden, Sweden
- SPICOSA SETNet, För film, klicka på Baltic Sea remote sensing
- vattenkvalitet.se, Satellitövervakning av vattenkvalitet
BEAM Kortfilm om forskningen:
Bio-Optics and ocean colour remote sensing data for Baltic Sea management