Henrik Cederquist. Foto: Niklas Björling

Välkomna tillbaka efter det osedvanligt varma sommaruppehållet och till höstens spännande arbete! Jag hoppas att alla har haft möjlighet till rekreation och avkoppling även om många säkert farit runt på diverse konferenser för att berätta om sina nya forskningsresultat och för att höra om andras. Personligen ser jag nu fram mot lite kallare morgnar med hög och klar luft som kanske kan inspirera till en cykeltur eller en promenad till jobbet. Hösten är också en tid för ny inspiration och nya tag och det ska bli spännande att efter hand möta fler lärare, forskare och andra medarbetare - och att ta emot nya studenter! Under den heta sommaren har klimat och Östersjöfrågor varit i fokus och har då ofta kommenterats av forskare och lärare från Stockholms universitet. Även skolan och lärarutbildningarna har diskuterats och debatterats intensivt bland annat mot bakgrund av den stora lärarbristen och vad man bör göra åt denna. I dagarna fick vi tillsammans med ett antal andra lärosäten ett nytt uppdrag att skapa fler vägar in i läraryrket. Vi får anledning att återkomma till detta och vad det innebär för lärarutbildningen inom vår fakultet.

Det här är mitt första “dekanus har ordet” och det blir då i ett lite längre format. Det har gått en vårtermin och en sommar sedan jag tillträdde som dekanus och vicerektor. Det är ett viktigt uppdrag och den första tiden har varit hektisk med många möten och med många nya kontakter och uppgifter. Jag har, som väl är, då haft förmånen att kunna diskutera svåra frågor med prodekanus Ylva Engström och det kommer jag förstås att fortsätta att göra framöver. Områdeskansliet, som leds av Katariina Kiviniemi Birgersson, ger ett fantastiskt stöd till mig som dekanus och till hela fakultetens väl fungerande verksamhet som leds av en ny, bra, områdesnämnd med sina beredningar och sitt arbetsutskott, AU. I AU möts företrädare för våra fyra sektioner, grundutbildningen och studenterna för bra, konstruktiva men ibland svåra diskussioner. Samarbetet med det humanvetenskapliga området och dess två vicerektorer Astri Muren och Elisabeth Wåghäll Nivre fungerar också utomordentligt väl. Vi tre vicerektorer har påfallande ofta samma syn i forsknings- och undervisningsfrågor trots våra vitt skilda vetenskapliga bakgrunder.  

Tillsammans med rektor och delar av övrig områdes- och universitetsledning har jag under våren besökt institutioner och centra- inom det naturvetenskapliga området. Mottagandet vid besöken har varit fantastiskt och prefekter och föreståndare har presenterat sina mångfacetterade, intressanta och viktiga verksamheter på sinsemellan lite olika sätt men i samtliga fall klart och tydligt.  Det är inspirerande att höra om all intressant och framgångsrik forskning och undervisning som bedrivs inom de olika verksamheterna. Då man går runt på institutioner och centra får man också en bild av att det finns många starka och breda forskningsmiljöer som fungerar mycket väl under god ledning. Detta rimmar ju väl med att vår fakultet är bland de absolut starkaste i landet vilket bland annat visar sig genom betydande framgångar hos externa forskningsfinansiärer – vi har helt enkelt väldigt många skickliga och innovativa forskare som väl kan presentera förslag till intressanta forskningsprojekt.  Detta blev även tydligt i samband med årets Göran Gustafsson pris där två av totalt fem pristagare är från vår fakultet. Ytterligare exempel är att inte mindre än åtta forskare från vår fakultet har gått vidare till andra omgången i VR:s utlysning av konsolideringsbidrag och fem har gått vidare till steg två i motsvarande ERC utlysning. Nyligen har tre forskare/lärare med anknytning till vår fakultet beviljats ERC startbidrag.  Fakulteten arbetar aktivt och i samarbete med Avdelningen för forskningsstöd med att stödja arbetet med ansökningar till, till exempel Wallenbergsstiftelserna, vissa VR-utlysningar och olika EU-program. I det senare fallet kan det finnas skäl att diskutera om stödet kan utvecklas ytterligare i samarbete med Avdelningen för forskningsstöd.

Jag tror också att våra många internationellt framstående forskare och forskningsprojekt är till stor nytta för undervisningen – självklart på forskarutbildningsnivå, men också för grundutbildningen. Vid vår fakultet har man goda möjligheter att få göra sina kandidat- och masterarbeten i direkt anslutning till den internationella forskningsfronten.   Nyckeln till att ytterligare kunna utveckla starka forsknings- och undervisningsmiljöer går via öppna rekryteringar med breda utlysningar i starkast möjliga nationella och internationella konkurrens.

Vid de institutions- och centrabesök som jag nämnt ovan, har även en del problem diskuterats såsom de som rör studentrekrytering och genomströmning, karriärmöjligheter och stöd till unga forskare, samt lokalfrågor. Det är ganska mycket frustration kring ombyggnader av lokaler och kanske främst då när det gäller ombyggnader för nyrekryterade lärares verksamheter. Biträdande lektorer har ofta bara lite drygt tre år för meritering inför befordringsansökan och det är då inte acceptabelt att de inte kan komma igång med sin forskning i rimlig tid. Problemet finns också vid rekrytering av professorer och lektorer som snabbt vill bygga ny verksamhet och etablera sig hos svenska forskningsfinansiärer. Det är naturligtvis oerhört viktigt att ombyggnader i samband med lärarrekryteringar fungerar väl – inte minst för vårt rykte som ett bra universitet för starka och ambitiösa forskare. Fastighetsavdelningen kommer, efter avstämning med institutions- och fakultetsledningar under tidig höst, att prioritera den här typen av ombyggnationer mycket högre än tidigare. Det är också viktigt att de biträdande lektorerna får ett fullgott institutionsstöd. Ett sådant bör vara i form av en doktorandtjänst och i många fall bör institutionerna därutöver finansiera utrustning.

Fakultetens prövning vid ansökan för befordran från biträdande lektor till lektor kommer fortsatt att vara skarp och innefatta en helhetsbedömning av den sökandes uppskattade konkurrenskraft för ett utlyst lektorat. En viktig aspekt i anslutning till detta är att de nya biträdande lektoraten, varav de första utlystes under våren och som är den enda möjliga formen sedan 2018-04-01, ger möjlighet till runt fem års meritering innan befordringsansökan senast ska skickas in. Detta kan betyda att de starkaste biträdande lektorerna då kan vara ganska nära att uppfylla dagens krav för befordran från lektor till professor.  Vi bör därför kanske se över dessa krav. Det kommer dock nog att dröja några år innan fakulteten får den första ansökan från en biträdande lektor som anställts enligt de nya reglerna. De nya reglerna innebär att doktorsexamen, som ett riktmärke, inte får vara äldre än fem år och att förordnanden som biträdande lektorer på sex år blir vanliga. Tills dess kommer vi att behandla ett stort antal ansökningar för befordran från “de gamla” biträdande lektoraten med kortare tid för meritering. Hanteringen av ansökan för befordran från lektor till professor kommer alltså att ses över och en möjlighet som har diskuterats i AU är att befordringsnämnden intervjuar de sökande för att på så sätt bättre kunna bedöma deras styrkor och eventuella svagheter som vetenskapliga ledare.

Fakulteten har under våren arbetat med laboratoriesäkerhetsfrågan – i ett första steg i en arbetsgrupp som har definierat ett antal punkter som institutionernas laboratoriesäkerhetsregler (som ska finnas på både svenska och engelska) ska uppfylla. I höst kommer vi att arbeta vidare med frågan och en ny arbetsgrupp har tillsatts för att utforma en “checklista” för hur labbsäkerhetsreglerna kan vara utformade rent konkret. Institutioner och centra väljer sedan ut de komponenter i listan som är relevanta för just deras verksamheter. Jag kommer att föreslå att vi avsätter medel i nästa års budget för att stödja ett fakultetsövergripande arbete i laboratoriesäkerhetsfrågor och för att ytterligare utveckla samarbetet med expertis inom förvaltningen.

Från och med januari i år är den tidigare Institutionen för numerisk analys och datalogi, NADA, en del av Matematiska institutionen. Sammanslagningen stöds genom utlysning av ett antal anställningar med beräkningsmatematiska komponenter och genom utlysning av så kallade pardoktorandprojekt där fakulteten betalar hälften av två doktorandtjänster, den ena inom matematiken och den andra inom ett annat ämne. Doktoranderna har en gemensam forskningsuppgift som de förväntas angripa från sina respektive utgångspunkter. Detta är, hoppas vi, ett bra sätt att stimulera ett ökat samarbete mellan institutionerna. Den första utlysningen väckte stort intresse, men tiden för ansökan var kort, så det finns goda förutsättningar (och medel reserverade) för en ny utlysning inom en relativt snar framtid. Man kan tänka sig pardoktorandprojekt för andra verksamheter, som till exempel lärarutbildningen där syftet skulle vara att knyta ämnesforskning och ämnesdidaktisk forskning närmare till varandra. Sådana möjligheter kommer fortsatt att diskuteras under hösten.  Sedan början av året är den tidigare Institutionen för neurokemi en del av DBB - Institutionen för biokemi och biofysik. Även den sammanslagningen har ett kraftfullt stöd från fakulteten bland annat genom utlysning och finansiering av en ny professur med kringresurser i neurokemi. Den utlysningen och utlysningen av en professur i biokemi har båda lockat mycket starka sökfält, vilket visar att DBB och området kan erbjuda mycket attraktiva forskningsmiljöer.                  

Ytterligare exempel på processer som pågår: En översyn av ämnet analytisk kemi där målet är att stärka verksamheten vid SU och ge den bästa möjliga förutsättningar; inrättandet av ett nytt forskarutbildningsämne på Matematikinstitutionen - preliminärt i beräkningsmatematik; diskussioner om hur delar av verksamheterna inom Östersjöcentrum (Baltic Eye) och Stockholm resilienscentrum, SRC, kan utvecklas under de närmaste åren och hur sjukhusfysikerutbildningen i Stockholmsregionen kan säkras.

Slutligen vill jag återigen hälsa alla områdets medarbetare och studenter välkomna till ett nytt läsår med mer spännande forskning, god undervisning och mycket nöje!

Henrik Cederquist