Henrik Cederquist. Foto: Niklas Björling

Det är nog många av oss som under pandemin och de begränsningar den medfört saknat spontana möten och diskussioner med studenter och kollegor och jag tror att ett i huvudsak digitalt arbetssätt i längden begränsar kreativitet och utvecklingen av nya idéer inom såväl forskning som undervisning. Samtidigt finns i många sammanhang positiva effekter av möjligheten till digitala möten och det är särskilt en fördel att kortare nationella och internationella möten i olika samarbeten nu mycket oftare än tidigare kommer att ske digitalt, vilket också är i enlighet med ambitionen i Stockholms universitets klimatfärdplan. Det är sannolikt också så att många av oss kommer att spendera en mindre del av vår arbetstid fysiskt på plats i våra kontor än vad vi gjorde före pandemin. Man kan då fråga sig om vi i det långa loppet kommer att behöva samma antal traditionella kontor per anställd eller om vi kan arbeta på ett mer lokalmässigt effektivt sätt. För en sådan eventuell förändring finns också starka ekonomiska drivkrafter på grund av de stora hyreshöjningar vi upplever nu och jag vet att många prefekter och institutioner/motsvarande redan funderar på hur de kan minska den yta de hyr. För att sådana förändringar ska få största möjliga effekt för hyreskostnaderna bör man också överväga om man i samarbete med andra institutioner inom området och på SU i stort kan frånträda hyreskontrakt på ett sätt så att universitetet kan säga upp kontraktet för hela byggnader. Universitets vetenskapsområden och förvaltningen har en samsyn om att sådana förändringar skulle vara önskvärda under förutsättning att det inte begränsar verksamheterna eller deras utvecklingsmöjligheter på sikt. Det naturvetenskapliga området och det humanvetenskapliga området har tillsatt arbetsgrupper för att diskutera och bevaka lokaloptimeringsfrågor. Vårt områdes arbetsgrupp leds av prodekanus, Lena Mäler, och har en prefekt från var och en av våra fyra sektioner som ledamot. 

Vi har genom budgetpropositionen som presenterades i förra veckan fått besked om att införandet av ett profilområdesansökningsförfarande för fördelning av prestationsmedel för forskning och forskarutbildning, så kallade FUF-medel,  mellan landets lärosäten sannolikt kommer att införas tidigast 2024 istället för som tidigare sagt 2023. Det är naturligtvis en stor lättnad och det ger oss något lite bättre med tid för vårt planeringsarbete inför Stockholms universitets ansökningar. Den allmänna bedömningen från SUHF med flera är att reformen kommer att genomföras om än med en trolig fördröjning om ett år. Vi bör därmed vara förberedda på detta och arbetar därför vidare med frågan. Områdesnämnden har gett den arbetsgrupp som tidigare arbetade med frågan, det vill säga arbetsutskottets förstärkt med fyra vice sektionsdekaner, i uppdrag att arbeta vidare med frågan och att rapportera resultatet av detta arbete till nämnden senast i januari 2022. Med ledning av den tidigare arbetsgruppens arbete och efterföljande diskussioner i arbetsutskottet har jag tagit fram ett förslag med sex möjliga samlande rubriker som preliminärt skulle kunna fungera som profilområden för Stockholms universitet. I det utkast till utlysning som de statliga forskningsråden tagit fram under ledning av Vetenskapsrådet (VR) så föreslås att lärosäten, beroende på storlek, ska kunna skicka in upp till fem profilområdesansökningar och att de ska ha möjlighet att tilldelas schablonfinansiering där den högsta nivån är 20 MSEK per år i sex år. Jag har ju kommunicerat tidigare att jag och, tror jag, fakultets- och universitetsledningarna som helhet föredrar det nuvarande systemet för att fördela en del av de nationella forskningsmedel baserat på prestation (framgången med att söka externa bidrag, bibliometri etcetera) men om vi nu tror att reformen kommer att genomföras bör vi fortsatt driva profileringsarbetet framåt. Det är viktigt att påpeka att det fortsatt finns stora möjligheten att påverka förslagen. Visserligen är de sex preliminära förslagen framtagna baserat på de sammanlagt 18 sinsemellan olika förslag som togs fram genom arbetsgruppens initiala arbete och tillsammans med sektioner och institutioner/motsvarande men detta kan så klart göras på olika sätt som kan leda till olika profilområdesrubriker. Detta arbete fortsätter alltså nu och det finns fortsatt goda möjligheter och tid att göra ändringar. Dock intar ett av förslagen en särställning. På engelska är det formulerat: ”Climate, Seas and the Environment: Future scenarios and Extremes”. Det förslaget vann mycket gott gehör i alla de sammanhang där det diskuterats så här långt, bland annat på områdesnämndens möte 2021-09-09. Min tanke är att vi för de rubriker vi har starkt stöd för utser en liten grupp om två till tre personer som är sammankallande för arbetet med att precisera innehållet i förslaget närmare, vilka utvecklingsmöjligheter man ser för området och vilket mervärde samarbetet mellan de olika ingående verksamheterna kan skapa och hur en budget om 20 MSEK per år i sex år skulle komma bäst till nytta för detta. Vi ska naturligtvis hålla i minnet att vårt område inte kommer att kunna skicka in fem egna ansökningar utan att vi måste samarbeta med det Humanvetenskapliga området som också kommer att ha en del egna mycket starka förslag inom sina ämnen. 

Det arbete vi utför här kommer också at vara till nytta för kommande utlysningar av excellensbidrag för forskningsmiljöer. Dessa kommer att kunna vara mycket mer fokuserade än profilområdena och där ser jag inte heller några utmaningar i att formulera rent grundvetenskapliga projekt. Dessa utlysningar kommer, så vitt jag förstår, vara för forskningsmiljöer som i någon mån liknar de tidigare Linnémiljöerna om än med en lägre finansieringsnivå per forskningsmiljö.

 

Henrik Cederquist