Porträttbild av Ylva Engström. Foto: Eva Dalin
Ylva Engström. Foto: Eva Dalin

Det som imponerat mest under våren och nu på senhösten igen är det stora engagemanget och lojaliteten från hela lärarkåren inklusive kursassistenter, som med kort varsel ställt om och genomfört all undervisning på distans och i nya former. Jag hoppas att helgerna som stundar kommer att ge vila och återhämtning, även om det inte blir som vanligt. 

Lärarrekrytering

Efter nio år som prodekan är det nu dags att kliva av och lämna över uppdragen till kommande dekaner och arbetsutskott. Det faller sig naturligt att reflektera över vad vi har arbetat med och uträttat i områdesledningen, och hur området har utvecklats under denna tid; nästan ett decennium. Rekryteringen av lärare är ju bland det viktigaste vi gör, eftersom det bygger upp framtidens kollegium och naturvetenskapliga fakultet. Det engagerade arbete som lärarförslagsnämnderna utför, med utmärkt stöd från kansliets handläggare, har visat sig vara mycket välfungerande. Vi har tillsammans lyckats fantastiskt väl i att rekrytera starka forskare och engagerade lärare, över hela bredden i våra fyra sektioner. På biträdande lektorsnivå har vi till dags dato rekryterat 47 lärare enligt ”gamla” förordningen med fyra år mellan anställning och befordran, och 9 enligt den ”nya” förordningen med sex års anställning. Trots vissa brister i vårt  ”tenure track”-system, så har det ändå varit en mycket verksam och ändamålsenlig reform. 

Befordringsprocessen

Överlag har dessutom befordringsprocessen som vi utvecklade för ett antal år sedan visat sig fungera mycket väl och vi har nu befordrat 18 biträdande lektorer till universitetslektorer.  Några har tyvärr inte nått upp till de högt ställda kraven för befordran, eller har valt att avbryta sin anställning i förtid av olika skäl. Men min övergripande slutsats är att vi redan under rekryteringsprocessen selekterat fram mycket starka forskare och lärare, som sedan med gott stöd från sina institutioner och prefekter, och framförallt genom mycket hårt eget arbete befäst sina roller som framstående och etablerade kollegor i forskarsamhället. Förutom att de brinner för sin forskning och i många fall också dess tillämpningar, har många av dem konkurrerat framgångsrikt om externa bidragsmedel, vilket är en av bedömningsgrunderna för befordran. Men det har också varit slående vilket stort engagemang många i ”den nya generationen” har för undervisningen och utbildningens kvalitet. Det bådar gott för framtidens universitet!

Ökad jämställdhet

Trots framgångarna med lärarrekrytering finns också förbättringspotential. Framförallt det faktum att relativt få kvinnor söker våra utlysta anställningar till bitr. lektor och lektor. Även om anställningsstatistiken visar en något högre andel rekryterade kvinnor jämfört med andelen sökande, så landade det runt 35% anställda kvinnor för ett par år sedan. Positivt nog har det ökat under senaste perioden, och av de totalt 56 rekryterade bitr. lektorerna är 41% kvinnor. Men trots ökningen innebär det ju att kvinnor kommer att vara underrepresenterade inom vår fakultet under lång tid framöver, detta är ju våra framtida professorer. En arbetsgrupp för ökad jämställdhet, ledd av Berit Olofsson, sektionsdekanus kemi, har lyft ett antal förslag på ytterligare förbättringar, där en viktig komponent blir att en sökgrupp ska inrättas inför varje utlysning av en läraranställning, som har till särskild uppgift att ”dammsuga” fältet efter kandidater av underrepresenterat kön, och att kontakta och uppmana dessa att söka. Det blir intressant att följa om det ökar andelen kvinnor som söker de utlysta anställningarna, jag hoppas det!

Studentrekrytering

När det gäller rekrytering av studenter till våra utbildningar finns också förbättringspotential. Vi behöver bli bättre på att föra ut hur bra våra utbildningar är och vilka goda möjligheter till framtida arbete som en naturvetenskaplig utbildning ger inom många delar av samhället. Och det finns förvisso flera exempel på utbildningar som har högt söktryck, t.ex. inom miljöområdet, matematik-programmen och vissa av lärarutbildningarna, särskilt den så kallade KPUn (kompletterande pedagogisk utbildning) för de som har ämneskurserna på plats.

Antagning av masterstudenter till Molecular Techniques in Life Science
Antagning av masterstudenter till Molecular Techniques in Life Science

Ett annat exempel är den masterutbildning inom ”Molecular Techniques in Life Science” som startade 2015, med koppling till SciLifeLab, som är ett samarbete mellan KI, KTH och SU. Från att första kullen utgjordes av endast sex studenter, har nu söktrycket stadigt legat på mer än 300 sökande varje år, och de 24-30 platserna har kunnat fyllas med ambitiösa studenter med mycket goda förkunskaper. Detta har också medfört att genomströmningen legat mycket högt. Jag är övertygad om att detta koncept går att vidareutveckla och att vi kan skapa fler internationella masterprogram inom Stockholm Trio, som drar till sig många duktiga studenter. 

Ekonomi i balans

Fakultetens och institutionernas ekonomi har ju förändrats snabbt under de senaste åren. Från att för mycket medel låg oförbrukade och gav ett alltför stort myndighetskapital har vi nu sett ett snabbt minskande kapital och minskat ekonomiskt rörelseutrymme för institutionerna. Tillsammans med de mycket oroande prognoserna för hyreshöjningar och andra ökande universitetsgemensamma kostnader, kom det gångna året i stor utsträckning att präglas av ”Ekonomi i balans-projektet”. Prefekterna har, som vi förväntade oss, tagit också denna utmaning på största allvar. Många av institutionerna har redan på denna begränsade tid lyckats vända båten, kanske inte helt, men ändå i rätt riktning. Det är trots detta bekymmersamt att det ekonomiska rörelseutrymmet och möjligheterna att rekrytera på alla nivåer inklusive doktorander blir begränsade några år framöver. En ljusning är dock de positiva signaler som kom med regeringens höstbudget, med utsagor om förstärkningar både till lärosätena, forskningsråden och inte minst till nationell infrastruktur. I skrivande stund har inte ”forskningsproppen” ännu landat på våra bord, så en osäkerhet finns ju fortfarande och särskilt fördelningen mellan lärosätena, men det ser ändå lovande ut.

SciLifeLab

SciLifeLab
SciLifeLab

Att verka som så kallad ”Integration Director” vid SciLifeLab har ju hört till ett av mina större uppdrag under de senaste åren, något jag gjort i mycket gott samarbete med Mats Nilsson, DBB, som varit ”Scientific Director”. SciLifeLabs utveckling som nationell infrastruktur och inom forskningscentret vid Campus Solna har varit enastående, och lovordades med eftertryck av ”international advisory board” vid deras besök för drygt ett år sedan. Särskilt satsningen på SciLifeLab Fellows har fallit fantastiskt väl ut, och det har varit verkligt roligt att följa SU:s Fellows, varav fyra av de åtta som SU rekryterat nu har befordrats till lektorer. Campus Solna har trots framgångarna också kämpat med en del ”växtvärk”; det är föga förvånande att skapandet av ett nytt campus delat mellan tre lärosäten - Stockholm Trio- bjudit på en hel del utmaningar. I våras rekryterades en Campus Solna Föreståndare och uppdraget gick till Per Ljungdahl, tidigare prefekt på MBW, SU. Tillsammans med en arbetsgrupp har nu en 2-årig åtgärdsplan för Campus Solna formulerats för att ytterligare utveckla den lokala forskningsmiljön, och för att effektivisera organisation och styrning. Det är med varm hand Mats och jag nu lämnar över våra stafettpinnar till nästa Integration Director Lena Mäler, DBB, och Scientific Director Christos Samakovlis, MBW. 

SciLifeLab går nu också in i sitt andra decennium, vilket befästes med att strategidokumentet SciLifeLab Roadmap 2020-2030 lanserades vid årsskiftet. I oktober blev det också klart att Knut och Alice Wallenbergs stiftelse gör en storsatsning på ”Data-Driven Life Science”, och att satsningen kanaliseras genom SciLifeLab. Man avsätter 3,1 miljarder kronor i ett 12-årigt program som spänner över grundforskning inom områden som cell- och molekylärbiologi, evolution och biodiversitet, smittspridning och infektionsbiologi, precisionsmedicin och diagnostik. SU får, tillsammans med nio andra lärosäten och Naturhistoriska riksmuseet, ta del av satsningen genom generösa bidrag för rekrytering av biträdande lektorer. Senare i programmet kommer också forskarskola, doktorandplatser och postdoktor-program att utlysas. Det blir oerhört spännande att följa den fortsatta utvecklingen på SciLifeLab, något jag absolut kommer att göra, om än på lite avstånd framöver.

Tack

Efter dessa år i fakultetsledningen finns det mycket att blicka tillbaka på men allt kan inte rymmas här. Jag vill dock rikta ett särskilt tack till det utomordentliga och professionella stöd som vi erhåller från ”naturvetarkansliet”. Mitt uppdrag med ansvar för lärarrekryteringar och befordringsärenden hade varit svårt att utföra utan den kunskap och kompetens som finns hos våra medarbetare där, och som man alltid kan lita på och ofta är tillgänglig 24/7. Det har varit en ovärderlig och stress-minimerande tillgång, och också en stor glädje med de personliga kontakterna, något som jag hoppas kunna bibehålla med ett och annat fikabesök när pandemin är över. 

Ett sista ord också till områdesnämnden och särskilt arbetsutskottet, dess nuvarande och tidigare ledamöter. De intensiva mötena med diskussioner som präglats av klokskap och osjälviskhet, och en vilja att förbättra förutsättningarna och villkoren för högkvalitativ forskning och utbildning vid vår fakultet, blir det mest positiva och bestående minnet jag tar med mig från min tid som prodekan. Jag önskar den kommande områdesnämnden och arbetsutskottet de bästa förutsättningarna för ett fortsatt gott arbete i sann kollegialitet!

Ylva