Person tittar ut genom ett fönster
Foto: Jens Olof Lasthein

 

Doktoranderna tillhör en särskilt utsatt grupp under pandemin och för att undersöka doktorandernas psykosociala arbetsmiljö genomfördes därför under hösten en enkätundersökning för doktorander vid det naturvetenskapliga området. Rapporten från arbetsgruppen finns att läsa här.

Jag ställde några frågor till Simon Larsson som är doktorand vid Institutionen för naturgeografi för att höra hur han ser på tillvaron och han menar att vardagen har blivit enformig och att forskarstudierna har påverkats både stort och smått av pandemin. 

”Jag vill poängtera för varje enskild doktorand som upplever problem i pandemin att det inte är deras eget fel, och att de inte är ensamma. Att doktorera är stressigt och mentalt ansträngande nog som det är, så den som nu sitter hemma och jobbar på med bristande motivation måste komma ihåg att det är okej att det går dåligt nu”, säger han.

Pandemin har påverkat kvaliteten av doktorandstudierna

Att pandemin har påverkat doktorandernas situation kommer såklart inte som en överraskning. Tre fjärdedelar av de svarande ansåg att pandemin har påverkat kvaliteten av forskarstudierna i någon eller stor utsträckning och nästan 80 % hade upplevt stress under perioden. 

”Många har råkat ut för rent praktiska problem som innebär förseningar i arbetet, eller i värsta fall att delar av projektet helt fått ställas in”, säger Simon. 

Många är beroende av fältarbeten för att få resultat, och där har reserestriktionerna ställt till problem. Att ställa om till hemarbete och distansundervisning innebär också en stor omställning, och alla har inte tillgång till nödvändig utrustning eller möjlighet att ordna med en bra arbetsmiljö hemma. 

Kommunikation  

Att enbart hålla kontakten via digitala plattformar kan såklart påverka kvaliteten av forskarstudierna och många vittnar om att kontakten med forskargruppen och arbetskamraterna blivit lidande. Däremot upplevde tre fjärdedelar att handledning online hade varit till stor hjälp och hälften av doktoranderna hade haft god kontakt med sin handledare under perioden. För en tredjedel hade kontakten och handledningskvaliteten dessvärre påverkats negativt. 

”Många upplever att det är svårare att hålla uppe motivation och arbetsmoral när alla interaktioner på arbetsplatsen försvunnit eller ersatts med Zoom. Till slut sitter man och liksom känner att man bara jobbar för sin dators skull”, menar Simon. ”Det är något med alla de där småsakerna som gör att man får ett sammanhang och en gemenskap på arbetsplatsen, och det behövs uppenbarligen för välmåendet.” 

Lärdomar för framtiden

Även om utmaningarna har varit många och svåra under pandemin finns det också vissa ljuspunkter som kom fram i enkäten. T ex att det finns fler intressanta seminarier att delta i när allt finns tillgängligt online eller andra typer av samarbeten och sociala aktiviteter som annars inte hade hänt. 

”Några konferenser har ju hållits digitalt, där tror jag att det kan bli skillnad i framtiden. Det kanske inte längre är lika nödvändigt att resa för att visa upp sina resultat eller ta del av andras, vilket vore bra för miljön. Den sociala aspekten av konferenser är däremot kanske lite svårare att ersätta än så länge”, säger Simon.

Porträttbild på Simon Larsson
Simon Larsson. Foto: privat

Simon har ett år kvar av sina forskarstudier och han hoppas hinna klart i tid, även om inte allt har blivit som planerat. Många av hans doktorandkollegor bekymrar sig över att hinna klar med avhandlingen i tid och skulle gärna se en förlängning av doktorandtiden, något som kan vara nödvändigt och beviljas i vissa fall. Nu finns en bilaga till den individuella studieplanen som ska användas för att dokumentera hur pandemin har påverkat planerna för forskarutbildningen.

Under sommaren tog Simon Larsson en månads tjänstledighet för att projektet skulle ha en liten chans att ”komma ikapp”. Fler doktorander bekräftar bilden av att semestern har påverkas negativt av pandemin, något som institutionerna bör uppmärksamma och följa upp eftersom det kan vara en varningssignal för framtida stress och sjukfrånvaro. 

Av de doktorander som menar att handledaren har visat förståelse och som haft bra hjälp från institutionen med information och hemmakontorsutrustning har i regel inte ansett att deras forskarstudier har påverkats i lika hög utsträckning som övriga. Institutionen bör därför hjälpa till så att studenten har nödvändig utrustning för att jobba på distans. En annan enkel åtgärd för att motverka och förbygga framtida stress är att informera om tillgängliga resurser om studenthälsa för doktorander, t ex företagshälsovården. 

”Förhoppningsvis finns saker att lära av det hela. Tills dess är det bara att göra vad en kan för att hålla igång sitt projekt, men ännu viktigare att göra vad som krävs för att hålla sig frisk”, avslutar Simon. 

 

Enkäten

Enkäten skickades ut i början av hösten 2020, till alla doktorander vid naturvetenskapliga området som var aktiva under våren 2020, 651 stycken. Av dessa svarade 347 personer, vilket ger en svarsfrekvens på drygt 53 %. Svar inkom från alla institutioner och centrumbildningar inom fakulteten som har doktorander. 

Länkar

Länk till rapporten (på engelska)

Läs vad vicerektorerna skriver: Att vara doktorand under en pandemi

Företagshälsovården vid Stockholms universitet


Text: Lina Enell