Xiaodong Zou. Foto: Magnus Bergström, Wallenbergstiftelserna

När Xiaodong Zou flyttade till Stockholm köpte hon en gammal dammsugare. Den var i sådant skick så hon tänkte att den skulle hålla i ungefär tre år, så det skulle räcka för hennes vistelse i Sverige. Det var 1987. Hon var en lovande ung fysiker inom elektronmikroskopi och blev rekommenderad av en av Kinas ledande forskare inom området när en svensk kemist sökte en doktorand. Drygt tre decennier senare är Xiaodong Zou fortfarande kvar i Stockholm, gift med sin gamla handledare Sven Hovmöller, och hon är en framstående kemist med över 300 vetenskapliga artiklar och fem patent.

Vill avbilda extremt små saker i 3D

Xiaodong Zou byggde upp och var föreståndare för Berzelii Center EXSELENT vid Stockholms universitet från 2006. Där forskade hon inom porösa material i tio år. Hon är fortfarande involverad i materialforskning, men den stora delen av hennes forskning just nu handlar om proteiner – de små byggstenarna som finns i allt liv. Det betyder inte att hon helt bytt bana, det handlar fortfarande om att utveckla metoder för att avbilda extremt små saker tredimensionellt. Tidigare var det oorganiska material, och nu biomolekyler.

– Jag är nyfiken på hur atomerna sitter i en struktur. Mitt bidrag inom vetenskapen är att utveckla metoder för att avbilda 3D-strukturer med hjälp av elektronmikroskopi. Funktioner och egenskaper hos en molekyl eller ett material är relaterat till strukturen, och för att kunna veta strukturen behöver vi nya metoder för att undersöka den, säger Xiaodong Zou. 

Forskning handlar om att lösa problem

Att titta på proteiner var en dröm Xiaodong Zou hade redan som doktorand, och nu har den gått i uppfyllelse. Med hjälp av två nya stora anslag, som rådsprofessor hos Vetenskapsrådet och som Wallenberg scholar, ska hon det kommande decenniet jobba med proteinstrukturer och metoder för att se proteiner i 3D. Metoden som hon ska utveckla kallas micro-electron diffraction, eller MicroED. Målet är att tekniken ska bli snabb och lättillgänglig för många forskare.

– Hela min forskning handlar om att lösa problem. Jag lyssnar på andra forskare, hör vad de har för problem och vad vi kan bidra med. Nu har vi löst många problem inom materialforskning så nu vill jag gå över till life science. Jag hoppas att jag under de närmsta tio åren ska kunna bygga upp metoder som många andra kan använda, säger hon.

Uppväxt i Kina

Xiaodong Zou växte upp i en akademikerfamilj i Changsha, huvudstad i Hunan-provinsen i södra Kina. Mamma och pappa jobbade inom metallurgi. Men på den tiden skulle alla familjer som bodde i staden skicka minst ett av sina barn till landet för att omskolas till bonde. Xiaodong Zou var inställd på att det skulle bli hennes framtid, och började lära sig om hur man odlade grönsaker. Men så förändrades Kina och det började bli möjligt att få göra inträdesprov till universitetet. Hon kom in och flyttade som 16-åring till Pekings universitet för att studera och har inte lämnat akademin sedan dess.

Efter doktorandtiden i Stockholm flyttade hon med sin nya familj till Lund som postdok. Hennes make, och tidigare handledare, var pappaledig med deras fyra månader gamla son David så att hon kunde jobba. Paret har fortsatt att forska tillsammans, och trots att ingen av de tre barnen valt att bli kemist har de ändå bidragit. När yngste sonen Linus var 10 år gammal var han med och löste ett avancerat matematiskt problem och blev den yngste manlige medförfattaren till en vetenskaplig artikel någonsin.

– Det var ett strukturproblem inom kvasikristaller. På den tiden var metoderna inte så avancerade, man kunde inte klara sig på enbart teknik som idag, man behövde kunna analysera. Vår son Linus hjälpte oss att se samband och lägga ihop pusslet. Efteråt var det flera kollegor som undrade om han kunde hjälpa dem också, säger Xiaodong Zou och skrattar.

– Nu pluggar han på KI till läkare, det är jätteviktigt att få göra det man själv gillar.

Locka fler att bli kemister

Hur fler unga ska lockas att bli kemister och att attrahera nya studenter är en utmaning för samhället och för lärosäten. Xiaodong Zou hoppas att fler ska sluta vara rädda för kemi.

– Många säger att kemi är jättesvårt när jag berättar vad jag jobbar med. Men jag tror inte det behöver vara svårt bara man förstår de stora perspektiven. Kanske behöver undervisningsmetoderna moderniseras? Kemi är jätteviktigt. Nu när allt handlar om coronaviruset och vi blandar handsprit – det är kemi. Att studera viruset och hur olika molekyler kan interagera med det för att utveckla vaccin är också kemi. Många associerar kemikalier till någonting giftigt, men det är genom kemi vi kan lösa många miljöproblem. Att jobba med energi, miljö och hälsa är grunderna på vår institution, säger hon.

Stockholms universitet har en framstående internationell roll inom kemi och Xiaodong Zou är världsledande för strukturanalys inom materialvetenskap. Förhoppningen är att bli ledande även inom life science. Men något stort långsiktigt mål har inte Xiaodong Zou formulerat för egen del.

– Jag är inte en visionär på det sättet, jag är målinriktad och försöker identifiera utmaningar inom forskning och ser vad jag kan bidra med. Sedan kör jag. Jag är en finisher, jag vill avsluta saker. Jag hoppas att jag nu kan ge bidrag inom proteinforskning som i längden kan leda till nya läkemedel och förståelse av olika biokemiska processer. 

 

Xiaodong Zou 

Gör: Professor vid Institutionen för material- och miljökemi.

Bor: Liljeholmskajen, har flyttat från ett stort hus i Sollentuna till en lägenhet. Vi hade inte tid att sköta trädgården. 

Familj: Tre barn och en man. Jag har till och med blivit mormor nyligen. Föräldrar och bror som bor i Kina.

Fritidsintressen: Jag har inte så mycket fritid, men jag sjunger faktiskt i en kinesisk kör. Jag har sjungit i kör i över 30 år, först i studentkör och nu i en kinesisk kör. Det är jätteroligt.

Favoritplats i Stockholm: Nu när jag flyttat brukar jag promenera i Tantolunden.

Senast lästa bok: Jag har inte så mycket tid att läsa böcker. Det var jättelänge sedan. 

Om jag inte hade varit kemist: Min man säger att jag hade kunnat bli sångerska. När jag ska göra någonting försöker jag göra det bra, jag har höga krav på mig själv. Jag hade lika gärna kunnat bli fysiker eller sångerska, och då hade jag lagt all min tid på det. Oavsett vad jag hade gjort hade jag gjort mitt bästa. Kanske allt utom idrottare, det är jag inte så bra på. 

Om jag var rektor för en dag: Det har jag inte planerat att bli… men jag hade försökt att synliggöra vad Stockholms universitet är, och kanske ha en tydligare inriktning. När jag berättar om vad jag gör tror många att jag forskar vid KTH, det kan bli mer synligt vad Stockholms universitet är och vad vi gör.

 

Text: Anna-Karin Landin