Vad gör svampen aggressiv?

Den vanligaste svampinfektionen hos människor orsakas av Candida albicans. Normalt sett är C. albicans ofarlig och en del av vår mikroflora, men ibland kan den genomgå förändringar som gör att den angriper värden på ett mer aggressivt sätt. Vad är det egentligen som förvandlar jästsvampen från en harmlös del av normalfloran till en aggressiv och sjukdomsframkallande organism? Det försöker Per Ljungdahl och hans forskargrupp vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut samt SciLifeLab, att ta reda på.      

Per Ljungdahl. Foto: Niklas Björling
Per Ljungdahl. Foto: Niklas Björling
 

– C. albicans-celler måste ta upp näringsämnen från sin omgivning för att överleva och för att föröka sig. Vi har lång erfarenhet av att studera de mekanismer svampceller använder sig av för att känna av tillgången på näringsämnen i sin växtmiljö och hur cellen använder sig av den informationen för att reglera genuttryck, säger Per Ljungdahl.

Målet med forskningen är att ta fram ny kunskap för att kunna förhindra och behandla C. albicans-infektioner och i förlängningen göra det möjligt att angripa jästsvampens livsnödvändiga processer utan att påverka människans vävnader och organ. 

– Vi resonerar att detta kan göras genom att slå ut C. albicans system för näringsupptag eller bromsa de processer som jästsvampen behöver för att infektera på ett aggressivt sätt, menar Per Ljungdahl.

 

Institutionen för Molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut. Foto: Niklas Björling
Institutionen för Molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut. Foto: Niklas Björling

 

Nyligen har forskargruppen upptäckt att C. albicans-celler känner av aminosyror i sin omgivning när den angriper värden. För att tillverka energi och därmed undgå att bli upptäckt av kroppens immunförsvar bryter svampcellerna ner aminosyran prolin.

– Vi har redan fastställt att mutationer som inaktiverar t ex metabolismen av prolin minskar dess sjukdomsframkallande förmåga. Nu vill vi identifiera ytterligare komponenter för att fullständigt klargöra hur svampceller tillverkar den kemiska energin (ATP) som krävs för att infektera sin värd och undkomma immunförsvaret.

Gensaxen effektiviserar forskningen

Årets Nobelpris i kemi gick till Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna för upptäckten av gensaxen CRISPR/Cas9, en teknik som forskargruppen har haft stor nytta av i sin forskning. Med hjälp av den kan de på ett enkelt sätt reglera uttryck av gener och slå på eller av gener som de vill.  

– Innan CRISPR/Cas9 tog varje manipulation av C. albicans arvsmassa flera månader att utföra, nu kan vi få till de önskade ändringarna inom en vecka. Det har alltså gjort att vi nu kan utföra genetisk analys på ett effektivt sätt som inte tidigare var möjligt. Ett strålande exempel på oförutsebar upptäckt och varför grundforskning måste stödjas brett, säger Per Ljungdahl.

 

Läs också

Gensaxen som revolutionerade livsvetenskaperna