Samverkan med det omgivande samhället är ingenting nytt på våra lärosäten.  Stockholms universitet har en lång tradition av att samverka, det är en naturlig del av forskarnas arbetsuppgifter och vi är duktiga på det. Vi behöver dock bli bättre på att synliggöra och systematisera våra samverkansaktiviteter. På uppdrag av Barbara Wohlfarth, sektionsdekan och ordförande för naturvetenskapliga områdets samverkansberedning, arrangerade Samverkansavdelningen ett panelsamtal om samverkansmeritering. 

Samsyn

Det är stor skillnad i hur olika lärosäten definierar och arbetar med samverkan, och det finns stora variationer även inom lärosäten och mellan vetenskapsområden. Det råder också en begreppsförvirring om vad samverkan faktiskt är.

– Samverkan kan inte vara meriterande om det inte finns tydliga definitioner av vad det är. Vissa pratar fortfarande om inom-akademisk samverkan och tvärvetenskap, medan andra talar om samverkan som samverkansuppgiften. Men första steget är att skapa en medvetenhet, säger Anna Bergstrand, samverkansstrateg på Högskolan i Borås och projektledare för Meritvärde av samverkansskicklighet - Mersam.

Som en ingång till diskussioner kring samverkan rekommenderade moderatorn Peter Dobers, dekan vid Södertörns högskola, SUHF:s skrift med utgångspunkter och principer för samverkan, som togs fram 2018.

Incitament

Var hittar vi drivkrafterna och hur skapar vi incitament för forskare att samverka med det omgivande samhället? Ibland finns det med redan hos forskningsfinansiärerna. Formas bedömer bland annat samverkan som en parameter när de granskar vetenskaplig kvalité i en ansökan. 

Samverkan står inte för sig självt, utan är ett verktyg för att hålla hög kvalité i forskning och undervisning, säger Katarina Nordqvist från Formas.

Diskussion fördes om hur samverkansskicklighet kan beskrivas vid rekrytering och befordran och hur samverkansmeriter formuleras i lärosätenas styrande dokument. I Stockholms universitets lönekriterier för lärare och forskare kan vi läsa att ”vetenskaplig skicklighet bedöms bland annat genom visad förmåga att informera om forskning och samverka med det övriga samhället”.

Den lätta biten är att ändra i policydokument. Men frågan är hur det tillämpas? Lärosätet måste tydliggöra hur prioriterat detta är, menar Peter Värbrand, vicerektor för samverkan vid Linköpings universitet.

Att samverkan med det omgivande samhället tar tid från forskningen, och att det finns en konflikt mellan att samverka och att hinna publicera så mycket som möjligt, håller Anna Bergstrand inte riktigt med om. Hon menar att kvalitativ forskning inte är synonymt med hög publiceringstakt. Barbara Wohlfarth är inne på samma spår:
Framgångsrik forskning ger framgångsrik samverkan.

Nyttiggörande av forskning

Samverkan är en del av något större, säger Katarina Nordqvist. Att forskningen kommer till nytta för samhället.

Joseph Samec, professor i organisk kemi på SU, håller med och anser att forskare måste kunna ägna sig åt både grundforskning och applicerad forskning.

Det är också viktigt att framhålla att det inte finns någon onyttig forskning, menar Barbara Wohlfarth. Grundforskning är oerhört viktigt och det kan dröja många år innan samhällsrelevansen visar sig.

Att tillföra nytta för samhället kan ju också vara att bidra med kunskap, och där är utbildningen viktig.

Det är viktigt för våra unga idag att forskningen har en nyttoaspekt. Det bidrar också till att kurser är relevanta och attraktiva”, säger Anna Bergstrand. Även under doktorandutbildningen borde samverkan inkluderas tydligare, framhöll bl.a. ett par yngre forskare i publiken.

Medverkande:

Inledning och avrundning
Barbara Wohlfarth: sektionsdekan och ordförande för samverkansberedningen vid naturvetenskapliga området, SU

Moderator: Peter Dobers, dekan för fakultetsnämnden vid Södertörns högskola och en av författarna till boken Samverkansskicklighet.

Panelsamtal 1, det individuella perspektivet
Niklas Nordquist: Forskningssekreterare, SLU
Katarina Nordqvist: senior rådgivare, FORMAS
Joseph Samec: professor i organisk kemi och innovatör, SU
Anna Bergstrand: projektledare Mersam, samverkansstrateg, Högskolan i Borås

Panelsamtal 2, det organisatoriska perspektivet
Peter Värbrand: vice-rektor för samverkan, Linköpings universitet
Mats Danielsson: rektorsråd för samverkan, SU
Eva Wittbom: föreståndare för samverkansarenan Akademin för ekonomistyrning i staten, SU
Anna Bergstrand: projektledare Mersam, samverkansstrateg, Högskolan i Borås

Länkar och lästips

Om samverkan:
- SUHF:s expertgrupp för samverkan: Lärosätenas samverkan … - utgångspunkter och principer
Kampen om kunskap. Akademi och praktik, Santérus förlag 2019. ISBN: 978-91-7359-145-4
- Samverkansskicklighet, Studentlitteratur 2016. ISBN: 9789144110325
- Samverkansformer, Studentlitteratur 2018. ISBN: 9789144121383

Om samverkansbegrepp: Samsyn-wikin www.samsynwiki.su.se
Om Mersam: k3-projekten.se/project/mersam/
Om övriga K3-projekt: k3-projekten.se/
VR:s rapport om uppföljning av forskning 2018
UKÄ:s utvärdering av kvalitetssäkringssystem
FORMAS – analyser och resultat