Det är inte mycket som är sig likt inom utbildning i år, förutsättningarna är drastiskt ändrade i och med corona-pandemin, samtidigt som målen och innehållet i våra kurser till stora delar är oförändrade och till vissa delar svåra att genomföra utan att samla studenter.

Under våren såg vi snabba förändringar, med mer eller mindre omedelbar övergång till online-undervisning för att sedan kunna öppna upp gradvis för praktiska moment och sedan även annan undervisning. Även om vi nu i höst kan samla studenter ska vi ju fortfarande förhålla oss till Folkhälsomyndighetens rekommendationer vilket förstås drastiskt påverkar hur många studenter vi kan ha på campus och hur vi bedriver undervisning och examination.

Trots att corona-pandemin satte mångas kreativitet på prov och ställde stora krav på att snabbt hitta lösningar så verkar det mesta ändå ha fungerat relativt väl, vilket t.ex. visades i den undersökning som CeUL genomförde bland lärare och studenter på kurser som gick andra halvan av våren. Undersökningen visar dock på att den nya situationen ställer nya krav, både på studenter och lärare. Studenter vittnar om sämre motivation, brist på social kontakt och en del har svårare att klara undervisning online än på campus, samtidigt som det finns studenter som känner sig mer bekväma med online-undervisning än campus-undervisning. Bland lärarna nämns ökad arbetsbelastning och att man får lägre lärare-student-interaktion med online-undervisning. Examinationen är också ett område som ger upphov till många frågor. Om man ska blicka framåt kan man dock säga att det är många lärare (80% av dem som deltog i undersökningen) som känner sig bekväma med att undervisa online. Jag tror inte att den siffran hade varit lika hög om frågan ställts i februari. Frågan är hur vi drar nytta av dessa nya digitala kompetenser för att utveckla våra utbildningar framöver? Jag vet att det är mycket diskussioner som försiggår på institutionerna och det ska bli spännande att se vilka långsiktiga förändringar vi kan tänkas göra med våra utbildningar.

Dessutom kom regeringen under våren/sommaren med flertalet corona-relaterade nya satsningar på utbildning (sommarkurser, basåret, bristyrken, livslångt lärande och distansutbildning/MOOC-ar). Jag är imponerad av våra institutioner och lärare, som inte bara hanterade våra reguljära utbildningar, utan även kom med flera bra initiativ som svar på dessa satsningar. Det är t.ex. roligt att se att basåret lyckades rivstarta, dessutom på distans, och nu har ca. 160 studenter registrerade. I budget-propositionen som kom den 21/9 finns flera satsningar på utbildning framöver, både långsiktiga och kortsiktiga. Till de mer långsiktiga satsningarna här ökade medel för bristyrken, lärarutbildning och distansutbildning. Till de mer kortsiktiga hör basåret en satsning på kurser på avancerad nivå.

Det finns förstås också en oro om ekonomi i detta läge, där vi är beroende av att både studenter registrerar sig, men även att de examineras. Tittar man på 15/9-prognonsen som blev klar i dagarna så ser man dock att för fakulteten som helhet så har både antalet HÅS, men också antalet HÅP ökat markant. Registreringarna till våra kandidat- och masterprogram har också ökat hösten 2020 med 18% respektive 13% jämfört med hösten 2019. Det är glädjande siffror, även om vi förstås gärna hade sett större ökningar, kanske framförallt på kandidatprogram som ju numera är den ingång blivande ämneslärare förväntas ta.

Hur ska vi då tänka framåt? Smittspridning i Stockholmsområdet visar oroande tecken på att öka, men det är nog fortfarande för tidigt att dra några långtgående slutsatser av det. Inom kort behöver vi dock ta ställning till vårens kurser och jag räknar med att vi kommer att kunna återkomma om det inom den närmsta tiden.

Sist, men inte minst, kom ihåg den nya insatsen fakulteten har med medel för särskilda utbildningssatsningar (ca. 3,3 miljoner kr) som kan sökas senast 9/10. Information har gått ut tidigare till institutionerna.

Joakim