Det är bra att SSM "genomför systematiskt kompetenskartläggning och gapanalyser i syfte att ge SSM:s ledning underlag för vilken kompetens myndigheten behöver på kort och lång sikt" och att den verksamheten är förankrad i den nationella planen. Det är även bra att finansiering av forskning nämns som ett sätt att "upprätthålla och utveckla kompetens av betydelse för arbetet med strålsäkerhet, både inom myndigheten och nationellt".

Samtidigt fokuserar dokumentet starkt på Sverige, vilket i sig inte är fel, men Sverige är ingen isolerad ö i Europa. En sak som bör utvecklas är kopplingen till EURATOM:s forskningsprogram. SSM borde främja deltagandet av svenska forskare i relevanta projekt. Till exempel finns i "Euratom Research and Training Programme Work Programme 2021-2022" utlysningen "Towards an aligned harmonised application of intemational regulatory framework in waste management and decommissioning". Är SSM inblandad i planeringen av EURATOM:s forskningsprogram? Vad gör SSM för att stödja deltagandet av svenska lärosäten i relevanta utlysningar? Det är önskvärt att sådana ansträngningar är förankrade i det nationella programmet.

Noterbart är att frågan om avfall som inte härrör från kärnteknisk verksamhet lyfts. Detta är bra, då det vid Stockholms universitet och antagligen vid de flesta universitet och högskolor finns en omfattande sådan verksamhet med radioaktiva strålkällor, både inom forskning och undervisning. Då det är av yttersta vikt att det inom landet finns aktörer med kompetens att ta hand om sådana källor då de inte längre används, framstår det som problematiskt att det endast finns en sådan aktör i nuläget.

Ett tryckfel: På sid 22 hänvisas till sektion 4.4.7 som inte finns, ska antagligen vara 4.5.