Kemiska föroreningar är ett av de miljöproblem som hotar Östersjöns ekosystem. Tusentals kemikalier används i våra samhällen, och vissa av dem når havet där de kan ge upphov till negativa effekter. Ett fåtal av de tusentals kemikalier, som släpps ut övervakas regelbundet av Östersjöländerna, och man har satt gränsvärden för hur höga halterna av dessa så kallade indikatorämnen får vara i miljön utan att den tar allvarlig skada. För vissa metaller, bromerade flamskyddsmedel, högfluorerade ämnen, läkemedel och de välkända dioxinerna överstiger halterna nivåer som bedömts som acceptabla på flera platser i Östersjön, och ytterligare åtgärder behövs. För att kunna ta fram effektiva åtgärder måste man veta varifrån föroreningarna kommer. Östersjöcentrum har tillsammans med fler forskare vid Stockholms universitet som är experter på dessa grupper av kemikalier sammanställt kunskapsläget om källor, transportvägar till havet och hur halterna i miljön förändrats över tid i Östersjön, samt vad man vet egentligen om hur effektiva åtgärder är som man tidigare infört. Detta underlag ska hjälpa HELCOM-länderna att bestämma om och i så fall vilka åtgärder man bör vidta i den uppdaterade handlingsplanen för att minska föroreningshalterna i havet. Samarbetet med HELCOM innebär även att bidra med underlag för att utveckla arbetet med kemikalier till att omfatta även risken med det stora antal ämnen som inte övervakas men som vi vet finns i havet.
”Det är viktigt att den kunskap som finns inom akademin når ut och används i arbetet med konkreta åtgärder i förvaltningen. Det känns jättebra att vi kan ge denna service till myndigheter och beslutsfattare i Östersjöländerna, och att SUs breda kompetens inom miljökemiområdet kommer till nytta i detta sammanhang” Emma Undeman, projektledare och ansvarig forskare på Östersjöcentrum.
