Karim Hamza, didaktikforskare

Undervisningen i biologi, kemi, fysik och naturkunskap på gymnasieskolans studieförberedande program ska förbereda elever inför högre studier i naturvetenskap, men också för att kunna delta i samhällsdebatten och kunna diskutera etiska frågor utifrån en naturvetenskaplig utgångspunkt. Detta gäller alla moderna skolsystem. Men undervisningstiden är begränsad samtidigt som ämnesinnehållet är omfattande. Det finns därför en risk att en av dessa målsättningar betonas på bekostnad av den andra.
Genom en undervisning som fokuserar på risker och riskbedömningar i olika samhällsfrågor, går det att förena båda målen. Det har visats i ett femårigt samarbetsprojekt mellan didaktikforskarna Karim Hamza och Iann Lundegård från MND, strålningsbiologen Andrzej Wojcik från MBW, riskforskaren Linda Schenk från KTH samt lärarna Leena Arvanitis och Karin Haglund, från Blackebergs respektive Tumba gymnasium. Projektet har finansierats av MAW och Skolforskningsinstitutet.

Projektgruppen har utvecklat modeller för att hantera riskfrågor utifrån såväl faktamässiga som värdemässiga aspekter i undervisningen. Resultaten visar att om läraren systematiskt planerar sin undervisning utifrån kunskaper eleverna efterfrågar när de resonerar om risker i samhället, kommer eleverna också i större utsträckning använda sig av naturvetenskapen när de diskuterar och argumenterar kring liknande frågor framöver. Att utgå från risker med joniserande strålning och klimatförändringar ökar också elevernas förståelse av naturvetenskapens karaktär.

”Projektet visar hur viktigt det är att forskare i didaktik och i naturvetenskapliga ämnen samarbetar med oss lärare för att producera kunskaper som är användbara i undervisningen.” Leena Arvanitis och Karin Haglund